4 × 100 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2012

Herrarnas stafett 4 × 100 meter vid olympiska sommarspelen 2012, i London i Storbritannien avgjordes den tionde och elfte augusti på Londons Olympiastadion.[1] Tävlingen inleddes med en försöksomgång där alla nationer deltog för att kvalificera sig till finalen. I finalen deltog 8 nationer. [2] Nesta Carter, Michael Frater, Usain Bolt, Asafa Powell och Dwight Thomas från Jamaica var regerande mästare efter segern i Peking 2008.[3]

Olympiska sommarspelen 2012
Friidrott Friidrott
Herrarnas 4 × 100 meter
Information
Datum10-11 augusti 2012
Nationer16 nationer
ArenaLondons Olympiastadion
Regerande
mästare
 Jamaica
Placeringar
 Jamaica
 USA[a]
 Trinidad och Tobago
ossvart FöregåendeFöljande ossvart
Peking 2008Rio de Janeiro 2016
Friidrott vid
olympiska sommarspelen 2012
HerrarGrenarDamer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m
200 m
400 m
800 m
1.500 m
5.000 m
10.000 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
100 m häck
110 m häck
400 m häck
3.000 m hinder
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
4 × 100 m
4 × 400 m
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Maraton
20 km gång
50 km gång
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Längdhopp
Tresteg
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Höjdhopp
Stavhopp
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Diskus
Kulstötning
Spjutkastning
Slägga
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Sjukamp
Tiokamp
Detaljer
0

Medaljörer

redigera
EventGuldSilverBrons
4 x 100 meter  Jamaica
Kemar Bailey-Cole
Yohan Blake
Usain Bolt
Nesta Carter
Michael Frater
 USA[a]
Ryan Bailey
Jeff Demps
Trell Kimmons
Justin Gatlin
Tyson Gay
Darvis Patton
 Trinidad och Tobago
Keston Bledman
Marc Burns
Emmanuel Callander
Richard Thompson

Rekord

redigera

Före tävlingarna gällde dessa rekord:

Världsrekord (WR)  Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Yohan Blake
Usain Bolt
37,04 sekunder Daegu, Sydkorea4 sept. 2011[4]
Olympiskt rekord (OR)  Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Usain Bolt
Asafa Powell
37,10 sekunder Beijing, Kina22 augusti 2008[5]
Världsårsbästa (WL)ej fastställt

Program

redigera

Tider anges i lokal tid, det vill säga västeuropeisk sommartid (UTC+1).[1]

10 augusti

19:45 – Försök

11 augusti
  • 21:00 – Final

Resultat

redigera
  • Q innebär avancemang utifrån placering i heatet.
  • q innebär avancemang utifrån total placering.
  • DNS innebär att personen inte startade.
  • DNF innebär att personen inte fullföljde.
  • DQ innebär diskvalificering.
  • NR innebär nationellt rekord.
  • OR innebär olympiskt rekord.
  • WR innebär världsrekord.
  • WJR innebär världsrekord för juniorer
  • AR innebär världsdelsrekord (area record) (i detta fall Oceanien)
  • PB innebär personligt rekord.
  • SB innebär säsongsbästa.

Försöksomgång

redigera

Den inledande försöksomgången hölls den 10 augusti.

Heat 1

redigera
PlaceringBanaNationTävlandeTidNoteringar
16  JamaicaNesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Kemar Bailey-Cole37,39Q, SB
23  KanadaGavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner38,05Q, SB
37  NederländernaBrian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk38,29Q, NR
48  BrasilienAldemir da Silva Junior, Sandro Viana, Nilson Andre, Bruno de Barros38,35SB
55  KinaGuo Fan, Liang Jiahong, Su Bingtian, Zhang Peimeng38,38NR
64  Saint Kitts och NevisLestrod Roland, Jason Rogers, Antoine Adams, Brijesh Lawrence38,41NR
79  ItalienSimone Collio, Jacques Riparelli, Davide Manenti, Fabio Cerutti38,58SB
2  StorbritannienChristian Malcolm, Dwain Chambers, Danny Talbot, Adam GemiliDQ (37,93)

Heat 2

redigera
PlaceringBanaNationTävlandeTidNoteringar
17  USA[a]Jeff Demps, Darvis Patton, Trell Kimmons, Justin Gatlin37,38Q, NR
29  JapanRyota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka38,07Q, SB
34  Trinidad och TobagoRichard Thompson, Marc Burns, Emmanuel Callender, Keston Bledman38,10Q, SB
45  FrankrikeJimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon38,15q
52  AustralienAnthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Josh Ross38,17q, AR
63  PolenKamil Masztak, Dariusz Kuć, Robert Kubaczyk, Kamil Kryński38,31NR
76  TysklandJulian Reus, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Lucas Jakubczyk38,37
88  HongkongTang Yik Chun, Lai Chun Ho, Ng Ka Fung, Tsui Chi Ho38,61

Finalen ägde rum den 11 augusti.

PlaceringBanaNationTävlandeTidNoteringar
6  JamaicaNesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Usain Bolt36,84WR OR NR
7  USA[a]Trell Kimmons, Justin Gatlin, Tyson Gay, Ryan Bailey37,04NR
9  Trinidad och TobagoKeston Bledman, Marc Burns, Emmanuel Callender, Richard Thompson38,12
43  FrankrikeJimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon38,16
54  JapanRyota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka38,35
68  NederländernaBrian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk38,39
72  AustralienAnthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Joshua Ross38,43
5  KanadaGavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn WarnerDQ (38,07)R 163.3a

Kommentarer

redigera
  1. ^ [a b c d] USA blev diskvalificerat efter att Tyson Gay blev avstängd för drogbruk. IOC flyttade officiellt medaljerna först 2015.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wiki How, Athletics at the 2012 Summer Olympics, 26 januari 2017.