Barnen under förintelsen

Barnen drabbades hårt av Förintelsen under andra världskriget. Nazisterna förespråkade att döda barn från "oönskade" eller "farliga" grupper enligt deras ideologi, antingen som en del av "raskampen" eller för att skydda sig. Barn dödades både av ideologiska skäl, och vid diverse anfall i kriget.^[1]

Tusentals barn som de tyska nazisterna och deras kollaboratörer mötte på Östfronten och andra håll mördades systematiskt. En av nazisternas metoder, utöver gasning och arkebusering, var att stänga in slaviska och judiska civila i lador eller träkyrkor och bränna ihjäl dem. Detta gjordes med över tusentals hela byar i hela Östeuropa.

Många flickor våldtogs och gruppvåldtogs av tyska trupper, främst i kriget, av SS, Waffen-SS, lägervakter och kollaboratörer. Många barn tvingades av nazisterna att bevittna morden på sina föräldrar efter eller under sådana illdåd, eller så dödades barnen efteråt framför föräldrarna.

I lägren var barn och flickor mycket utsatta för grova övergrepp i olika skeenden vid deportationer och anländande. I Auschwitz var tvillingbarn eftertraktade av SS-doktor Josef Mengele som utförde sadistiska experiment och vivisektioner på barn systematiskt.

Småbarn och bebisar sågs av nazisterna som "värdelösa" fångar och en vanlig rapporterad metod från överlevare är att dessa ofta lyftes upp av nazisterna och krossades mot närliggande träd, stenar eller dörrar och väggar vid deportationer och i lägren. Detta för att då spara ammunition och tid.

Vanligtvis efter kriget så teg SS-soldater om sina illdåd och upplevelser, men ett fåtal bröt SS tystnadskodex, bland annat en svensk f.d SS-frivillig från Öland som i tv och radio berättade att han bevittnat barn mördas i massgravar samt hur barnfamiljer dödats och att tyskt pansar ofta styrde illvilligt igenom hus med barn.