Division II i ishockey 1966/1967

Säsong av andraligan i svensk ishockey

Division II i ishockey 1966/1967 var andradivisionen i svensk ishockey under säsongen 1966/1967. Divisionen var indelad i fyra regioner (norra, östra, västra och södra) med två grupper i varje (A och B). Varje grupp hade 10 eller 12 lag och spelade 18 respektive 22 omgångar. Vinnaren i varje grupp gick vidare till kval till högsta serien, Division I eller Allsvenskan som den ofta kallades. Bottenlagen i varje serie flyttades ner till Division III nästa säsong. Deras platser togs istället av de lag som vunnit Division III-serierna. Något kval nedåt förekom alltså inte, men det hände att lag avstod från uppflyttning av olika skäl. Nedflyttningsplatserna är markerade med röd bakgrund i tabellerna, men bara lag som verkligen flyttades ner har fått en röd pil.

Division II i ishockey
Säsong1966/1967
Antal lag90
UppflyttadeFärjestads BK, Strömsbro IF, Tegs SK, Tingsryds AIF

Sedan förra säsongen hade Färjestad, Hammarby, Malmö och Rönnskär flyttats ner från Allsvenskan. Flera föreningar hade gått samman sedan förra säsongen. IFK Östersund hade gått samman med IK Boston och bildat Östersunds IK. Nykomlingarna Haparanda SK hade gått samman med IK Taktik och bildat Haparanda SKT. Bjästa IF hade gått samman med Köpmanholmen IF och bildat Köpmanholmen/Bjästa IF (förkortat KB 65). IK Warpen hade gått samman med Kilafors IF och bildat Bollnäs IS. I söder hade Norrahammars IK gått samman med Tabergs SK och bildat HC Dalen. Några lag bytte även serie. Enköping i Östra B bytte plats med Norrtälje som gått upp från Division III till Division II Västra A. BK Remo flyttades från Södra A till Västra A.

Division II Norra

redigera
Grupp A

Före säsongsstart tippades IFK Kiruna och Rönnskär som favoriter. Norrbotten hade stora förhoppningar om att äntligen få ett lag i Allsvenskan. Rönnskär och IFK vann båda sina matcher i första omgången. I nästa omgång åkte Rönnskär till Kiruna för att möta de båda Kirunalagen, ett på lördagen och ett på söndagen. Det blev för mycket för Rönnskär som förlorade sin söndagsmatch med hela 9–1 vilket innebar at IFK Kiruna gick upp i serieledning. Följande omgångar drog IFK ifrån med ett par poäng och ställningen hölls till december då det var returmöte i Skellefteå och Rönnskär kunde segra med 3–2 och göra serien spännande igen. I näst sista omgången förlorade dock IFK mot Glommersträsk medan Rönnskär fortsatte sin segersvit som varade 18 matcher i rad och vann serien och den åtråvärda platsen i kvalserien. Överraskningar denna säsong var Glommersträsk och Kågedalen. Glommersträsk var det byalag som samlat spelare från hela Norrbotten och som lyckades spela till sig en femteplats. Kågedalen från Ersmark (Skellefteå) tog sjätteplatsen med en rad okända spelare under ledning av tidigare världsmästaren Hans Svedberg som spelande tränare.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Rönnskärs IF22201113040+9041
2IFK Kiruna22191216145+11639
3Kiruna AIF22151610077+2331
4IFK Luleå22114711991+2826
5Glommersträsk/Lappträsk IF229587693−1723
6Kågedalens AIF221011110084+1621
7Bodens BK221011110594+1121
8Piteå IF22911274100−2619
9Malmbergets AIF 2282128890−218
10Medle SK 22621476114−3814
11Haparanda SK/Taktik 22321751127−768
12IFK Bjurfors 22112039164−1253
Grupp B

Inför säsongen var fjolårssegrarna Teg tillsammans med Sundsvall topptippade. Efter att Järved fallit ur toppstriden i tredje omgången blev det också dessa två lag som dominerade serien. Första seriefinalen stod i sjätte omgången och Sundsvall vann den och gick upp i ledning, men Teg var snabbt tillbaka i serieledning och då höll den säsongen ut.[a][1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Tegs SK18151210541+6431
2Järveds IF1812156140+2125
3GIF Sundsvall189458055+2522
4Östersunds IK189367858+2021
5Sandåkerns SK188377462+1219
6Heffners/Ortvikens IF188377271+119
7IFK Nyland188376370−719
8Köpmanholmen/Bjästa IF 1860124276−3412
9Sollefteå IK1843115378−2511
10Hörnefors IF 1801172198−771

Division II Östra

redigera
Grupp A

För Strömsbro blev serien ett enda långt segertåg. De gick helt utan poängförlust genom serien med en målskillnad på över 100 mål. Tio poäng efter Strömsbro slutade ett annat Gävlelag, GGIK. I botten placerade sig Hedemora, Bollnäs samt Ockelbo som blev det enda laget att flyttas ner då serien utvidgades till 12 lag nästa säsong.[2][3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Strömsbro IF18180014035+10536
2Gävle Godtemplares IK1812248354+2926
3Ljusne AIK1810268241+4122
4Hofors IK189186577−1219
5Alfta GIF187385965−617
6Häradsbygdens SS185585971−1215
7Vansbro AIK1871105392−3915
8Hedemora SK1852114980−3112
9Bollnäs IS1850136092−3210
10Ockelbo IF 1832134386−438
Grupp B

Redan tidigt i serien visade det sig att seriesegern stod mellan Traneberg och Almtuna. Kampen avgjordes i näst sista omgången där Traneberg gick in med två poängs ledning och klart bättre målskillnad. Båda lagen spelade oavgjort vilket i praktiken gav Tranebergs seriesegern då 28 måls skillnad inte var möjligt att hämta in under en omgång. Sist i serien placerade sig Skuru och Göta som därför flyttades ner till Division III till nästa säsong.[b][2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Tranebergs IF22165112043+7737
2Almtuna IS22172311658+5836
3Nacka SK2213189066+2427
4IFK Stockholm22131810886+2227
5Norrtälje IK22122810179+2226
6Mälarhöjdens IK2210489279+1324
7Väsby IK2211297983−424
8Huddinge IK2210399095−523
9Sundbybergs IK22731280105−2517
10IFK Lidingö22341557108−5110
11Skuru IK 22331661143−829
12IK Göta 22202058107−494

Division II Västra

redigera
Grupp A

Redan i första omgången gick Fagersta upp i serieledning efter 13–2 mot Södertäljelaget BK Remo. Den ledningen släppte de sedan aldrig. Före seriestarten var annars Hammarby allmänt tippade som favoriter, med Fagersta och Morgårdshammars som utmanare. Hammarby fick dock nöja sig med andraplatsen. I botten placerade sig Fagerstas andralag, Per Ols, ihop med Fellingsbro och Ludvika.[5][c]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Fagersta AIK22210115738+11942
2Hammarby IF22182214679+6738
3Surahammars IF22151611360+5331
4Morgårdshammars IF22123711989+3027
5BK Remo2211299192−124
6Enköpings SK2211298190−924
7IK Westmannia22831183116−3319
8Skultuna IS22811389106−1717
9IFK Arboga2271145483−2915
10Ludvika FfI2261155594−3913
11Fellingsbro IK 22401870135−658
12Per Ols BK 22221852128−766
Grupp B

För första gången spelades serien med tolv lag, tio av dem kom från Värmland. Färjestad från Karlstad var starkt favorittippade och infriade också förväntningarna genom att göra 190 mål och inte förlora ett enda poäng. Lagets mest uppmärksammade spelare blev centern Conny Evensson som även vann poängligan. Tvåa placerade sig Karlskoga/Bofors (KB 63) med endast två förluster (mot Färjestad) och en oavgjord (mot Deje). I botten placerade sig Brunskog och strax före dem nykomlingarna Kil och Trollhättan.[5][d]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Färjestads BK22220019039+15144
2IF Karlskoga/Bofors22192114632+11440
3Grums IK22152510867+4132
4Forshaga IF221201095100−524
5IK Viking22102108875+1322
6Deje IK2210210110115−522
7IFK Munkfors22102107998−1922
8Uddeholms IF2282129191018
9Mariestads CK22711494117−2315
10IFK Trollhättan22521564111−4712
11Kils AIK22521568143−7512
12Brunskogs HC 22102136181−1452

Division II Södra

redigera
Grupp A

För andra säsongen i rad var Husqvarna överlägsna i serien, ofta med tvåsiffrig målskillnad i matcherna. Lagledaren Mårten Jungåker uttalade att det bara fanns ett lag till i serien som höll bra Division II-klass – nämligen Tranås. I Södra B däremot såg han att det fanns ett halvdussin sådana lag. Bristen på bra motstånd straffar sig när det kommer till kval, menade Jungåker. På andra plats i serien placerade sig också mycket riktigt det tidigare allsvenska laget Tranås. Allra sist i serien helt utan segrar placerade sig nykomlingarna Finspång. Näst sista platsen togs av Huskvarnas andralag Stefa. Båda lagen flyttades ner till Division III.[6][7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Husqvarna IF18151215744+11331
2Tranås AIF18140411246+6628
3BK Kenty1812158452+3225
4IFK Norrköping1810178075+521
5Nyköpings BIS187296773−616
6IK Sleipner186397468+615
7Vättersnäs IF186396683−1715
8Flens IF1871105186−3515
9IK Stefa 18521166107−4112
10Finspångs AIK 18021628151−1232
Grupp B

Inför säsongsstarten tippades fjolårstvåan Tingsryd som vinnare med Malmö (tidigare allsvenskt lag) och nykomlingarna Nybro som utmanare. Det skulle visa sig att nykomlingarna kunde utmana förra säsongens tvåa ordentligt. Redan i seriepremiären vann man hemma i Victoriahallen med 5–3. Tingsryd kom dock tillbaka och i näst sista omgången gick man upp på samma poäng som Nybro men med 66 måls bättre målskillnad. I sista omgången tog Tingsryd vara på chansen och vann mot Tyringe med 12–2. Tingsryds och seriens bästa kedja bestod av Lars-Göran Johansson, Uno Öhrlund och Karl-Eric Sundberg. Sist i serien placerade sig Oskarshamn, strax efter seriens båda lag från Norrahammar.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Tingsryds AIF22180416156+10536
2Nybro IF22180412772+5536
3Malmö FF22160610658+4832
4Sågdalens SK22141710170+3129
5Östers IF22124611068+4228
6Norrby IF22731294109−1517
7Skillingaryds IS22721397110−1316
8Tyringe SoSS2264126588−2316
9IF Troja22721376110−3416
10HC Dalen22621476142−6614
11Norrahammars GoIS23531587121−3413
12Oskarshamns AIK 22511659155−9611

Kvalspel till Division I

redigera
Norra kvalserien till Division I

Strömsbro och Teg tog de allsvenska platserna, men det var jämnt mellan lagen och Traneberg hade fortfarande i sista omgången en chans att nå högsta divisionen. För Strömsbro blev det åttonde säsongen i Division I, medan det för Teg blev första gången.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Strömsbro IF64022818+108
2Tegs SK64022818+108
3Rönnskärs IF62042527−24
4Tranebergs IF62041836−184
Södra kvalserien till Division I

Tingsryd och Färjestad var favorittippade i den södra kvalserien och redan efter fyra omgångar stod det klart att de tagit de allsvenska platserna. Färjestad gjorde omedelbar comeback efter att ha degraderats till Division II efter sin debutsäsong. För Tingsryd blev det första gången i högsta divisionen.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Tingsryds AIF64113424+109
2Färjestads BK64113225+79
3Husqvarna IF62041738−214
4Fagersta AIK61053329+42

Kommentarer

redigera
  1. ^ Nedflyttningen till Division III är oklar. Vid denna tid gick vinnande lag i Division III-serierna direkt upp i Division II och lika många lag flyttades ner från Division II. Fyra seriesegrare från Division III kan gå upp, men ett av dem, Granö IF, återfinns i Division III även nästa säsong. Därmed skulle inte Köpmanholmen/Bjästa behöva flyttas ner, men även de återfinns i i trean nästa säsong. Källorna uppger inte varför, men det var inte ovanligt att föreningar själva avstod spel i en högre division av olika anledningar.
  2. ^ Division III Södra Östsvenska hade tre serier. Division II Östra B borde alltså ha tre nerflyttningsplatser, men Visby AIK flyttas inte upp till nästa säsong, vilket tycks rädda Lidingö kvar i serien. Källorna anger inte varför, men till nästkommande säsong har ishockeysektionen i Visby AIK gått samman med med ishockeysektionen i Visby IF och bildat Visby Bandy och Ishockeyklubb (BoIK).[4]
  3. ^ Ludvika spelar kvar i Division II även nästa säsong medan segraren i Division III västsvenska C – Bångbro IK – spelar kvar i Division III. Källorna anger inte något skäl.
  4. ^ Både Trollhättan och Kil fick gratisplatser till nästa säsong. Det framgår inte av källorna varför. Division III-vinnaren GAIS samt Örebro SK som flyttats ner från Division I spelar nästa säsong i de Södra serierna som därmed ökas med två lag. Gissningsvis hade det med saken att göra.

Se även

redigera

Referenser

redigera
Fotnoter
  1. ^ [a b] Allan Laisfeldt (1967). Åke Palmstrand. red. ”Division II Norra”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 150–155. ISSN 0282-860X. 
  2. ^ [a b] Lennart Håård & Bertil Elbe (1967). Åke Palmstrand. red. ”Division II Östra”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 156–161. ISSN 0282-860X. 
  3. ^ Lars-Gösta Larsson (1967). Åke Palmstrand. red. ”Hälsingland får fyra lag i div II 1967–68”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 233–234. ISSN 0282-860X. 
  4. ^ Åke Palmstrand, red (1968). ”Seriesegrarna Visby BoIK”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 197. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ [a b] Roger Juhlin & Henrik Persson (1967). Åke Palmstrand. red. ”Division II Västra”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 162–167. ISSN 0282-860X. 
  6. ^ ”Husqvarna IF visade HV71 vägen”. Jönköpingsposten. 30 december 2017. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191012090602/https://www.jp.se/article/husqvarna-if-visade-hv71-vagen/. Läst 12 oktober 2019. 
  7. ^ [a b] Tage Nilsson & Lars Hultman (1967). Åke Palmstrand. red. ”Division II Västra”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 168–173. ISSN 0282-860X. 
  8. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1967). ”Kvalen till Division I”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 174–176. ISSN 0282-860X. 
Tryckta källor
  • Pucken: en bok om svensk ishockey – Helge Berglund, red Strömbergs idrottsböcker, 1972. ISBN 91-85110-94-9
  • Svensk Ishockey 75 år : Faktadelen – Janne Stark, red., Strömberg/Brunnhages förlag, 1997. ISBN 91-86184-49-0
  • Årets ishockey 1967 – Åke Palmstrand red., Strömbergs idrottsböcker. ISSN 0282-860X
Webbreferenser