Division II i ishockey 1967/1968

Säsong av andraligan i svensk ishockey

Division II i ishockey 1967/1968 var andradivisionen i svensk ishockey under säsongen. Divisionen var indelad i fyra regioner (norra, östra, västra och södra) med två grupper i varje (A och B). Grupperna hade 9 till 14 lag. Vinnaren i varje grupp gick vidare till kval till högsta serien, Division I eller Allsvenskan som den ofta kallades. Bottenlagen i varje serie flyttades ner till Division III nästa säsong. Deras platser togs istället av de lag som vunnit Division III-serierna. Något kval nedåt förekom alltså inte, men det hände att lag avstod från uppflyttning av olika skäl.

Division II i ishockey
Säsong1967/1968
Antal lag94

Inför säsongen hade Skellefteå, Clemensnäs, Avesta och Örebro flyttats ner från Division I. Dessutom hade GIF Sundsvall lagt ner sitt lag.[1] IFK Norrköping hade gått samman med IK Sleipner och bildat IK IFK/IKS. IK Stefa och Vättersnäs IF hade gått samman till Vätterstads IK. Mariestads Cykelklubb hade gått samman med ett par lokala klubbar och bildat Mariestads Boll- och Idrottssällskap (BoIS). Hammarby hade flyttats från Västra A till Östra B och Norrahammar GIS samt HC Dalen från Södra B till Södra A. Dessutom hade 22 lag flyttats upp från Division III. Svenska Ishockeyförbundet hade beslutat att inordna Division III på Gotland i det nationella seriesystemet vilket givit de bästa gotländska lagen möjlighet att kvalificera sig för spel i division II.[2]

Division II Norra

redigera
Grupp A

Serien innehöll tre tidigare allsvenska lag; Skellefteå och Clemensnäs som flyttats ner sedan förra säsongen och Rönnskär som spelat i högsta divisionen en säsong tidigare. Nya lag från Division III var Kalix/Triangeln och Öjebyn. Det var dock Kirunalagen som började serien bäst och toppade serien med Västerbottenslagen jagande strax efter. Vid trettonhelgen hade Skellefteå dubbelmöte i Kiruna där man först slog IFK med 8–2 och sedan AIF med 6–0. Där kunde serien varit avgjord, men Rönnskär ville annorlunda och besegrade Skellefteå så att IFK Kiruna gick upp i serieledning. I sista omgången spelades derby både i Kiruna och Skellefteå. I Kiruna behövde IFK besegra AIF för att vinna serien eftersom Skellefteå hade bättre målskillnad och förväntades besegra Clemensnäs. Men AIF vann med 3–2 och samtidigt gjorde Skellefteå vad som förväntades av dem och återigen missade Kiruna chansen att få ett lag i högsta serien. Publikmässigt blev serien en succé. Matcherna drog över &&&&&&&&&0120000.&&&&&0120 000 åskådare vilket var drygt &&&&&&&&&&070000.&&&&&070 000 fler än föregående säsong! Framförallt var det Skellefteå som lockade storpublik med i snitt &&&&&&&&&&&01859.&&&&&01 859 besökare per match på hemmaarenan. Skytteligan vanns av Skellefteås Tommy Granstedt som gjorde 20 mål under seriens gång.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Skellefteå AIK22172313646+9036
2IFK Kiruna2216339661+3535
3Clemensnäs IF2213279566+2928
4Kiruna AIF22116510581+2428
5Rönnskärs IF22122810474+3026
6IFK Luleå221021010175+2622
7Bodens BK221021093107−1422
8Piteå IF2292118478+620
9Kågedalens AIF22911287103−1619
10Glommersträsk/Lappträsk IF 22531465150−8513
11Kalix/Triangelns IF 22511650109−5911
12Öjeby IF 22121970136−664
Grupp B

Inför säsongen nämndes Sandåkern från Umeå som favoriter ihop med flera andra lag som Järved från Örnsköldsvik, Östersund och Sundsvallslaget Heffners/Ortviken. Det blev Östersund som började bäst och tog ledningen i serien. Efter förlust i de två seriefinalerna mot Sandåkern gick umelaget upp i ledning. I slutet av serien vill även Heffners vara med och slåss om seriesegern, men fick ge sig efter en förlust mot Järved. Sandåkern gick vidare till playoff och i botten av serien placerade sig nykomlingarna Örnsköldsvik och Frösön på nerflyttningsplats. Skytteligan vanns av Sandåkersspelarna Ulf Strömsöe och Agne Bylund med 18 mål vardera.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Sandåkerns SK1614028040+4028
2Heffners/Ortvikens IF1612049545+5024
3Östersunds IK1610157443+3121
4Järveds IF1610157443+3121
5IFK Nyland165475266−1414
6Sollefteå IK164484963−1412
7Tunadals IF16401266113−478
8Örnsköldsviks SK1631123872−347
9Frösö IF 1623113883−457

Division II Östra

redigera
Grupp A

Serien hade utökats från tio till tolv lag och fått fyra nya lag från Division II: Godtemplarnas IF från Falun, Tunabro från Borlänge, Söderhamn samt Tierp. Av nykomlingarna lyckades Tunabro bäst som placerade sig tvåa. Seriesegrare blev Leksandslaget Häradsbygden som vann serien, men tydligt deklarerade att de inte hade råd att flyttas upp till Division I. Skytteligan vanns av Häradsbygdens Göran Lysén som gjort 25 mål.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Häradsbygdens SS22172311750+6736
2IF Tunabro22153410546+5933
3Bollnäs IS22150710571+3430
4Godtemplarnas IF2213279649+4728
5Ljusne AIK2213189072+1827
6Alfta GIF2211478684+226
7Gävle GIK2210399192−123
8Söderhamns IK22102107380−722
9Hofors IK2282127985−618
10Tierps IF 22411752120−689
11Vansbro AIK 22221852111−596
12Hedemora SK 22301945131−866
Grupp B

B-gruppen hade utökats från 12 till 14 lag. Nykomlingar från Division III denna säsong var Roma, Österåker och Hanviken. Inte många trodde på förhand att Gotlandslaget Roma skulle kunna hävda sig mot Stockholmslagen, men de överraskade och tog 22 poäng och höll sig kvar i serien med god marginal. Segern och platsen i playoff gick inte helt oväntat till Hammarby medan Hanviken, IFK Stockholm och Lidingö placerade sig sist och flyttades ner till Division III. Skytteligan vanns av Väsbys Anders Täpp som gjort 30 mål.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Hammarby IF26212317270+10244
2Tranebergs IF26173612767+6037
3Almtuna IS26171812676+5035
4Norrtälje IK26152911981+3832
5Nacka SK261439113105+831
6Huddinge IK261411110895+1329
7Sundbybergs IK2613310113108+529
8Väsby IK2611411137112+2526
9Mälarhöjdens IK2612212108107+126
10Roma IF26941392111−1922
11IFK Österåker261011596123−2721
12Hanvikens SK 26721785126−4116
13IFK Stockholm 26322179169−908
14IFK Lidingö 26322181206−1258

Division II Västra

redigera

Nya lag i serien var Avesta som flyttats ner från Division I och Västerås SK som flyttats upp från Division III. Fagersta vann serien efter en avgörande seriefinal mot Surahammar i sista omgången. BK Remo (från Södertälje) och Västerås SK blev seriens stryklag. Båda lagen flyttades ner till Division II nästa säsong. Skytteligan vanns av Fagerstas Håkan Lundberg som gjorde 26 mål.[5]

Grupp A
Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Fagersta AIK20180211447+6736
2Surahammars IF20161311747+7033
3Skultuna IS20122610767+4026
4Avesta BK2012269162+2926
5Enköpings SK209567058+1223
6IFK Arboga207498670+1618
7Ludvika FfI2082107776+118
8IK Westmannia2082105883−2518
9Morgårdshammars IF20801284111−2716
10BK Remo 20201852120−684
11Västerås SK 20101962177−1152
Grupp B

Nykomlingar för säsongen var Skövde och Sunne. Säsongen blev inte särskilt spännande då IF Karlskoga/Bofors dominerade stort. Redan i första omgången avfärdade KB (Karlskoga/Bofors) sin främsta rival, Mariestad, om seriesegern och sedan gick de igenom säsongen utan att förlora en enda match. Det tidigare bottenlaget Mariestad hade storsatsat inför säsongen och kunde knipa andraplatsen och bryta seriens Värmlandsdominans. Platserna i botten togs av Trollhättan, Kil och Sunne. Trollhättan klarade sig kvar i serien efter att IFK Arvika tackat nej till uppflyttning då de saknade konstfrusen bana. Skytteligan vanns av IK Vikings Ebbe Wester som gjorde 37 mål under säsongen.[5][6]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1IF Karlskoga/Bofors22211019447+14743
2Mariestads BoIS22181313468+6637
3Grums IK22171412573+5235
4IK Viking22160614287+5532
5Forshaga IF22120108784+324
6Skövde IK2210210117112+522
7IFK Munkfors229310105122−1721
8Deje IK228113114117−317
9Uddeholms IF227213112131−1916
10IFK Trollhättan22411758128−709
11Kils AIK 22231760155−957
12Sunne IK 22012168192−1241

Division II Södra

redigera
Grupp A

Gruppen hade fått utökats från tio till tolv lag. Örebro hade flyttats ner från Division I medan IK Terra från Linköping ihop med Mariefred hade flyttats upp från Division III. Husqvarna som vunnit de två senaste säsongerna hade bl.a. blivit av med sina två främsta forwards och kunde inte utmana topplagen denna säsong. Istället var det lagen från Östergötland som tog topplatserna. IFK Norrköping hade gått samman med IK Sleipner under förkortningen IK IFK/IKS. Det nya namnet fick inget genomslag utan klubben kallades istället "Vita hästen" i folkmun. Sammanslagningen blev lyckad och laget tog hem seriesegern efter en jämn kamp mot lokalkonkurrenten BK Kenty från Linköping. Sist i serien placerade sig Mariefred och Flen som båda flyttades ner till Division III. Örebrospelaren Yngve Hindrikes vann skytteligan med 37 gjorda mål.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1IK IFK/IKS22163312161+6035
2BK Kenty22162410765+4234
3Tranås AIF2214179663+3329
4Örebro SK221318129105+2427
5Husqvarna IF22122812183+3826
6Nyköpings BIS22122810670+3626
7IK Terra2212289466+2826
8HC Dalen22122811093+1726
9Vätterstads IF22801484123−3916
10Norrahammars GIS22501767133−6610
11IFK Mariefred 22321756119−638
12Flens IF 22012140150−1101
Grupp B

Sedan förra säsongen hade två lag från B-gruppen, Dalen och Norrahammar, flyttats till A-gruppen. Dessutom hade serien fått fyra nya lag, nämligen IFK Oskarshamn, Halmstad, Gislaved och Gais. Nybro visade redan från början vart det lutade genom att besegra Malmö FF (med Sven Tumba i laget) hemma i Victoriahallen med siffrorna 9–6. Segertåget fortsatte men med en liten formsvacka mitt i serien. Efter den kom man igen och spelade hem seriesegern och platsen till playoff. Fr.a. var det Nybros tredjekedja med Finn Lundström, Björn Johansson och Lennart Rudby som överraskade positivt. I botten placerade sig Gislaved och Gais som båda flyttades ner till Division III. Malmös Leif Johansson vann skytteligan med 30 gjorda mål.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Nybro IF22164215053+9736
2Malmö FF22144411469+4532
3Tyringe SoSS2214268749+3830
4Östers IF2212379071+1927
5IF Troja2211299382+1124
6Skillingaryds IS229677575024
7Sågdalens SK22102106876−822
8Norrby IF2275106877−919
9IFK Oskarshamn22831189112−2319
10Halmstad BK22531464108−4413
11Gislaveds SK 22521559106−4712
12Gais 22141740119−796

Kvalspel till Division I

redigera
Norra kvalserien till Division I

Serien spelades mellan den 23 februari och den 16 mars 1968. Som förväntat vanns serien av Skellefteå och med sig till Division I fick de Hammarby, vilket också var helt väntat. Vägen dit blev dock krokig. Skellefteå förlorade i första omgången mot Hammarby och spelade sedan med nöd och näppe oavgjort mot Häradsbygden. Efter två omgångar var det Sandåkern som ledde före Häradsbygden. Sedan tog sig Skellefteå samman och vann de kvarvarande matcherna och tog en plats i högsta serien som förväntat.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1Skellefteå AIK 64 1 1 31 24 +79
2Hammarby IF 64 0 2 25 20 +58
3Sandåkerns SK 62 1 3 26 31 −55
4Häradsbygdens SS 60 2 4 22 29 −72

HIF HSS SSK SAIK
Hammarby IF 6–2 7–4 5–3
Häradsbygdens SS 3–4 4–5 4–4
Sandåkerns SK 5–1 4–4 5–6
Skellefteå AIK 3–2 6–5 9–3
Södra kvalserien till Division I

Serien spelades mellan 23 februari och 10 mars. Att Karlskoga/Bofors skulle ta en av platserna till Division I var väntat, men den andra platsen förväntades tas av Fagersta eller Norrköping. Nybro ville dock annat. I öppningsmatchen slog man Norrköpingslaget IK IFK/IKS borta och i andra omgången slog man sensationellt Karlskoga hemma inför en fullsatt Victoriahall. Först i fjärde omgången förlorade man mot Fagersta, men en ny seger mot Norrköping säkrade platsen i Division I. Nybro var sensationellt klara för spel i högsta serien tillsammans med Karlskoga. På bara fyra år hade Smålandslaget avancerat från Division IV till högsta serien.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1IF Karlskoga/Bofors 65 0 1 41 14 +2710
2Nybro IF 64 0 2 29 28 +18
3Fagersta AIK 63 0 3 24 26 −26
4IK IFK/IKS 60 0 6 18 44 −260

FAIK IKI KB63 NIF
Fagersta AIK 3–2 1–4 2–4
IK IFK/IKS 4–9 3–11 3–5
IF Karlskoga/Bofors 8–1 3–2 7–2
Nybro IF 4–8 9–4 5–4

Se även

redigera

Referenser

redigera
Fotnoter
  1. ^ Lars Nylin och André Pettersson (25 augusti 2019). ”GIF Sundsvalls historia år för år”. GIF Sundsvall. http://gifsundsvall.se/historia/tidslinje/. Läst 3 mars 2020. 
  2. ^ P.O. Wester (1967). Åke Palmstrand. red. ”Förbundsstyrelsens viktigaste beslut”. Årets Ishockey 1967 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 18. ISSN 0282-860X. 
  3. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1968). ”Div II Norra”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 150–155. ISSN 0282-860X. 
  4. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1968). ”Div II Östra”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 156–161. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1968). ”Div II Västra”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 162–167. ISSN 0282-860X. 
  6. ^ Åke Palmstrand, red (1969). ”Södra Västsvenska”. Årets Ishockey 1969 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 194. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1968). ”Div II Södra”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 168–172. ISSN 0282-860X. 
  8. ^ [a b] Åke Palmstrand, red (1968). ”Kval till Division I”. Årets Ishockey 1968 (Vällingby: Strömbergs idrottsböcker): sid. 173–176. ISSN 0282-860X. 
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1968 – Åke Palmstrand red., Strömbergs idrottsböcker ISSN 0282-860X
  • Svensk Ishockey 75 år : Faktadelen – Janne Stark, red., Strömberg/Brunnhages förlag 1997 ISBN 91-86184-49-0 sid.
Webbreferenser


🔥 Top keywords: