Division I i ishockey 1988/1989

Sedan förra säsongen hade sex lag flyttats upp från Division II: Arvika, Husum, Lejonström, Linköping, Osby och Surahammar. Kiruna HC hade kvalificerat sig, men föreningen gick ihop med Kiruna AIF och bildade Team Kiruna IF. Platsen gick därför Husum som kommit trea i den norra kvalserien. Från Elitserien hade Väsby flyttats ner. IK Tälje hade flyttats från den västra till den östra serien. Linköping och Surahammar som spelat sig upp i den östra kvalserien placerades i den västra serien.

I den norra serien vann Sundsvall före Team Kiruna. De båda lagen tog därmed platserna i Allsvenskan. För Sundsvalls del betydde det också att de placerade sig bättre än lokalkonkurrenten Timrå och nu kunde räkna sig som det bästa laget i Medelpad. För Kiruna blev andraplaceringen en bekräftelse på att sammanslagningen mellan Kiruna AIF och Kiruna HC fungerat och förhoppningarna om att någon gång i framtiden åter få ett Kiruna-lag i högsta serien väcktes till liv. Peter Smedberg från Sundsvall vann poängligan med 52 poäng (31+21). ^[1]

Favoriterna före seriestart var Örebro och Norrköpingslaget Vita Hästen. Båda lagen höll hela vägen och lade beslag på de Allsvenska platserna med hela åtta poängs marginal ner till trean Falun. Seriens överraskning var nykomlingen Linköping som lyckades besegra bl.a. Falun borta och Mora hemma. Örebros Anders Wikberg vann poängligan med 37 poäng.^[2]

Innan serien började var Huddinge och Väsby klara favoriter, men denna säsong höll inte favoritskapet för något av lagen. Väsby hade kommit till spel med fem högklassiga nyförvärv och tränaren Niklas Wikegård menade att man skulle vinna serien överlägset. Så såg det också ut att bli i början av serien, men den höga klassen på spelet höll inte hela vägen och när alla omgångarna var färdigspelade hade man missat så många poäng att det endast räckte till en tredjeplats. Istället blev det Stockholmslaget Hammarby som steg fram och tog hem seriesegern och den första platsen till Allsvenskan. Andraplatsen togs till de flestas överraskning av Uppsala som för första gången gick till Allsvenskan. Poängligan vanns av Hammarbys Stefan Gustavsson med 37 poäng (17+20).^[3]

I söder var ishockey ett hett samtalsämne med stor mediauppmärksamhet och stigande publiksiffror – 40% högre jämfört med säsongen före. Orsaken var att entreprenören och byggmästaren Percy Nilsson gått in med omkring 4 miljoner kronor i Malmö IF för att ta laget till Elitserien. För pengarna hade man bl.a. fått målvakten Pekka Lindmark och ytterligare nio spelare. Men det räckte inte hela vägen för Malmö denna första säsong. I den fjärde sista omgången stjälptes miljonsatsningen av det nordskånska laget från Osby som segrade med 1–3 i Malmö. Istället var det Conny Evensson som fick lotsa sitt lag Västra Frölunda till serieseger och en plats i Allsvenskan. Den andra platsen i Allsvenskan tog Rögle under ledning av sin tränare Håkan Nygren. Seriefinalen Frölunda–Rögle drog &&&&&&&&&&012294.&&&&&012 294 åskådare och tillsammans med några slutsålda matcher i Ängelholm och Malmö lyfte det publiksiffrorna i den södra serien till &&&&&&&&&&&02092.&&&&&02 092 per match. Rögles Roger Elvenes vann poängligan med 42 poäng (18+24).^[4]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1989.

Allsvenskan spelades med de två bästa lagen från varje grundserie samt de två sämsta lagen från höstens Elitserie (Västerås och Björklöven). Allsvenskans två främsta lag gick vidare till Allsvenska finalen där vinnaren fick en plats i Elitserien till nästa säsong och förloraren gick vidare till kvalserien. Lag tre och fyra gick vidare till Playoff 3 och lag 5–8 gick vidare till Playoff 2.

Säsongens negativa överraskning var Timrå som trots favoritskap inte hade lyckats ta sig till Allsvenskan. Inte heller fortsättningsserien blev någon succé. Även om man lyckades ta en av platserna till Playoff så tvingades man se sig passerade av Boden som vann serien. Piteå var det enda laget som utmanade toppen, men de fick nöja sig med en tredjeplacering. I botten låg Bergnäset från Luleå som blev nerflyttade till Division II nästa säsong. Strax ovanför Bergnäset placerade sig Skellefteå-laget Clemensnäs/Rönnskär (CRIF) som gick vidare till kvalserien om en plats i Division I nästa säsong. När serien började fick lagen bonuspoäng baserat på resultatet i grundserien: Timrå 7p, Piteå 6p, Boden 5p, Husum 4p, CRIF 3p, Sollefteå 2p och Bergnäset 1p.^[1]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Bodens IK	14	10	2	2	78	42	+36	27
2	Timrå IK	14	9	0	5	74	42	+32	25
3	Piteå HC	14	9	0	5	67	58	+9	24
4	Husums IF	14	8	1	5	64	57	+7	21
5	Sollefteå HK	14	5	0	9	59	73	−14	12
6	Lejonströms SK	14	6	0	8	55	70	−15	12
7	Clemensnäs/Rönnskärs IF	14	4	1	9	54	75	−21	12
8	Bergnäsets IF	14	3	0	11	46	80	−34	7

I fortsättningsserien steg Grums fram och spelade till sig den andra playoff-platsen strax efter seriesegraren Mora. Nyckeln till Grums framgångar i fortsättningsserien var en publikfriande anfallshockey där man snabbt vände spelet från försvar till anfall. Laget gjorde också klart flest mål under fortsättningsserien. Sist på nedflyttningsplats kom Surahammar medan Arvika (också nykomling) klarade sig undan med kvalplats. Före seriens omstart efter jul delades det ut bonuspoäng till lagen grundat på placeringen under hösten: Falun 7p. Mora 6p, Linköping 5p, Mariestad 4p, Grums 3p, Surahammar 2p och Bofors 1p.^[2]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Mora IK	14	9	1	4	63	42	+21	25
2	Grums IK	14	9	2	3	78	60	+18	23
3	Mariestad BoIS	14	7	1	6	58	65	−7	19
4	Falu IF	14	5	1	8	53	63	−10	18
5	Linköpings HC	14	5	1	8	70	70	0	16
6	Bofors IK	14	7	0	7	62	68	−6	15
7	Arvika HC	14	7	1	6	59	65	−6	15
8	Surahammars IF	14	3	1	10	54	64	−10	9

Efter juluppehållet inledde Huddinge med sju raka segrar medan Väsby fortfarande hade problem. När serien var färdigspelad stod Huddinge som segrare, sju poäng före Väsby som trots allt tagit sig samman och spelat till sig den andra playoffplatsen. Sist kom Skutskär från Älvkarleby som därmed flyttades ner till Division II påföljande säsong. Näst sist kom Lidingö som därför fick spela kvalserie för att rädda sin plats i Division I. Bonuspoängen från grundserien fördelade sig enligt följande: Väsby 7p, Huddinge 6p, Tälje 5p, Nacka 4p, Lidingö 3p, S/G Hockey 2p och Vallentuna 1p.^[3]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Huddinge IK	14	13	0	1	83	34	+49	32
2	Väsby IK HK	14	9	0	5	66	42	+24	25
3	Nacka HK	14	7	1	6	60	53	+7	19
4	Strömsbro/Gävle HF 83	14	7	0	7	52	59	−7	16
5	IK Tälje	14	5	1	8	58	74	−16	16
6	Vallentuna BK	14	7	0	7	59	64	−5	15
7	IFK Lidingö	14	5	0	9	60	76	−16	13
8	Skutskärs SK	14	2	0	12	39	75	−36	4

Efter att ha missat Allsvenskan kom Malmö igen och vann fortsättningsserien och en plats i playoff. Den andra playoffplatsen stred Mölndal och Troja om. Avgörande blev Mölndals seger i Ljungby med 7–4 i den näst sista omgången. I botten låg de två klassiska smålandsrivalerna Nybro och Tingsryd. Tingsryd hade inte vunnit en enda match i grundserien och nu i fortsättningsserien vann de bara två. Det gav dem sistaplatsen och för första gången på 27 år skulle laget inte få spela i någon av de två högsta serierna nästa säsong. Nybro som också hade en usel säsong fick spela kvalserie om sin plats i divisionen.^[4]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Malmö IF	14	12	0	2	100	39	+61	31
2	Mölndals IF	14	11	1	2	84	43	+41	29
3	IF Troja-Ljungby	14	12	0	2	96	62	+34	27
4	Tyringe SoSS	14	6	2	6	84	73	+11	19
5	Mörrums GoIS IK	14	2	3	9	47	75	−28	11
6	Osby IK	14	4	0	10	42	90	−48	10
7	Nybro IF	14	3	2	9	50	72	−22	9
8	Tingsryds AIF	14	2	0	12	40	89	−49	4

Från Playoff gick tre vinnare vidare till Kvalserien till Elitserien dit Västra Frölunda redan tagit sig som förlorare av den Allsvenska finalen. I första omgången deltog de två främsta lagen från varje fortsättningsserie, totalt åtta lag. Vinnarna gick vidare till Playoff 2 där de mötte lag 5–8 från Allsvenskan. I sista omgången mötte vinnarna från andra omgången lag 3–4 från Allsvenskan.^[5]

Björklöven, Malmö och Örebro vidare till Kvalserien.

CRIF från Skellefteå hade varit skadedrabbat under säsongen och tvingades till kval, men i kvalserien lyfte man sig och säkrade sin plats i Division I till nästa säsong. Med sig till Division I fick de Östersund.^[6]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Clemensnäs/Rönnskärs IF	6	5	0	1	29	20	+9	10
2	Östersunds IK	6	3	0	3	26	19	+7	6
3	Antjärns IK	6	2	0	4	20	23	−3	4
4	Heffners/Ortvikens IF	6	2	0	4	15	28	−13	4

Arvika försvarade sin plats i Division I Västra och Avesta överraskade och spelade till sig andraplatsen. Sista matchen Arboga–Dobel hade ingen betydelse uppflyttningen till Division I, men ishockeyförbundet beslutade att den ändå skulle spelas för att fastställa vilket lag som kom trea i händelse av att det blev en plats ledig.^[7]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Arvika HC	6	4	0	2	31	21	+10	8
2	Avesta BK	6	4	0	2	26	16	+10	8
3	IFK Arboga	6	2	1	3	21	25	−4	5
4	HC Dobel	6	1	1	4	18	34	−16	3

I den östra kvalserien överraskade Danderyd med fyra raka segrar. Redan där var platsen i Division I säkrad och de två följande matcherna kunde förloras utan att det betydde något. Tvåa kom Lidingö som därmed försvarade sin plats i Division I.^[8]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Danderyds HC	6	4	0	2	22	24	−2	8
2	IFK Lidingö	6	3	0	3	37	23	+14	6
3	Östervåla IF	6	3	0	3	21	19	+2	6
4	IK Göta	6	2	0	4	21	35	−14	4

Den södra kvalserien blev en jämn tillställning där tre lag slutade med åtta poäng vardera. Boro och Nybro dessutom med samma målskillnad. Nybro behöll sin plats i divisionen och Boro blev nytt lag fr.o.m. nästkommande säsong.^[9]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Boro/Vetlanda HC	6	4	0	2	31	25	+6	8
2	Nybro IF	6	4	0	2	29	23	+6	8
3	Olofströms IK	6	4	0	2	24	21	+3	8
4	Karlskrona IK	6	0	0	6	29	44	−15	0

Noter

Tryckta källor

• Årets ishockey 1989 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X

Webbreferenser

• Championnat de Suède 1988/89