Georg Sibbern

Georg Christian Sibbern, född den 29 mars 1816 på Vernekloster, död där den 5 oktober 1901, var en norsk diplomat och statsminister, son till Valentin Christian Wilhelm Sibbern.

Georg Sibbern
Född	29 mars 1816[1][2] Rygge, Norge
Död	4 oktober 1901[1] ​eller ​5 oktober 1901[3] Rygge, Norge
Medborgare i	Norge
Utbildad vid	Universitetet i Oslo, 1837 Oslo katedralskole, 1831
Sysselsättning	Politiker, diplomat
Befattning
Ambassadör Norges statsminister i Stockholm (1859–1861)[4] Norges statsminister i Stockholm Regeringen Frederik Stang (1861–1871)[4]
Föräldrar	Valentin Sibbern Anne Cathrine de Stockfleth
Släktingar	Carl Sibbern (syskon) Alethe Due (syskon) Frederik Due
Utmärkelser
Kungliga Serafimerorden
Redigera Wikidata

Sibbern blev juris kandidat 1837, sekreterare i Utrikesdepartementet i Stockholm 1838, legationssekreterare 1842–50, chargé d’affaires 1850, ministerresident 1854 i Washington, D.C., sekreterare hos kronprins Karl som vicekonung i Norge 1856 och medlem av interimsregeringen 1857, statsminister och (som sådan) medlem av norska statsrådsavdelningen i Stockholm var Sibbern från den 16 december 1858 till den 30 november 1861, då han tog avsked i följd av den genom striden om Riksaktens revision framkallade krisen. Han återvände dock redan den 17 december samma år till sin post.

Han kvarstannade på den till den 9 oktober 1871, då han tog avsked på grund av, att propositionen om det av andra unionskommittén (1865–67) utarbetade unionsförslaget kort förut hade lidit ett överväldigande nederlag istortinget.

1878–84 var han de förenade rikenas envoyé i Paris. Vid Frederik Stangs avgång den 4 oktober 1880 erbjöds Sibbern att bli hans efterträdare, men han vägrade.