Regeringen Borne

Regeringen bildades efter omvalet av Emmanuel Macron, och efter att regeringen Castex avgick 16 maj 2022.^[1] Castex var inte aktuell för en andra mandatperiod.^[2]

Det spekulerades mycket kring vem som skulle efterträda Jean Castex. Med anledning av Jean-Luc Mélenchons starka valresultat, och Macrons behov av att vinna röster till vänster för att blockera Marine Le Pen från makten, ansåg många att Macron övervägde en person mer till vänster än Jean Castex och Édouard Philippe, som båda är sprungna ur den franska högern och tidigare medlemmar av Republikanerna.^[3][4] Det spekulerades också kring att Macron skulle välja en person med ett tydligare engagemang för sociala och ekologiska frågor.^[5][6]

Idén att utse en kvinna till premiärminister hade redan övervägts av Emmanuel Macron under valkampanjen 2016-2017.^[7] Flera namn cirkulerade i pressen, såsom Catherine Vautrins och Christelle Morançais.^[8][9] Valérie Rabault, ordförande i Nationalförsamlingens socialistiska grupp, sade till medierna att hon hade kontaktats av Macron i detta ärende, vilket dock dementerades av Élyséepalatset.^[10]

Utnämningen av Elisabeth Borne tillkännagavs slutligen den 16 maj 2022 genom pressmeddelande. Makten lämnades över från Jean Castex samma dag.^[11]

Femton medlemmar av regeringen, inklusive Élisabeth Borne, var kandidater i 2022 års parlamentsval . Élyséepalatset meddelade att ministrar som förlorar mandatet i sin valkrets måste avgå.^[12]

Efter valet förlorade tre ministrar i sina respektive valkretsar : Amélie de Montchalin (klimatomställning och regional sammanhållning) i Essonne, Brigitte Bourguignon (hälsa och folkhälsa) i Pas-de-Calais och Justine Benin (hav) i Guadeloupe . I enlighet med Élyséepalatsets anvisningar skulle ministrarna lämna regeringen vid en efterföljande ombildning.

Regeringen förlorade den absoluta majoriteten i nationalförsamlingen, och La France insoumise tillkännagav, dagen efter den andra omröstningsomgången, att man skulle starta en misstroendeförklaring mot regeringen den 5 juli 2022.^[13]

Efter att ha valts om till parlamentsledamot i valet i juni 2022 presenterade ministern för Frankrikes utomeuropeiska områden Yaël Braun-Pivet sin kandidatur till talman i nationalförsamlingen. Eftersom det inte går att kombinera rollen som talman och minister, tillkännagav hon i ett dekret den 25 juni att hon avgick från sin roll som minister för utomeuropeiska områden. Med tanke på att en större ombildning av regeringen skulle tillkännages i början av juli togs portföljen över av premiärminister Élisabeth Borne.^[16][17]

Élisabeth Borne är den andra kvinnan att utses till Frankrikes premiärminister, efter Édith Cresson 1991. Bornes regering var jämställd vad gäller såväl självständiga ministrar (8 kvinnor och 9 män) som hela regeringen (14 kvinnor och 14 män, inklusive premiärministern). Däremot var det fem manliga delegerade ministrar jämfört med en kvinnlig. Å andra sidan var alla statssekreterare kvinnliga. Endast en kvinna, utrikesministern Catherine Colonna, hade en av de centrala ministerposterna (som man i Frankrike räknar som försvars-, inrikes-, justitie-, utrikes- och finansministern).^[18]

Regeringen samlade medlemmar från fem partier som ingår i den parlamentariska majoritetskoalitionen Ensemble, såväl som oberoende personer. La République en Marche! (LREM), presidentens parti, har hälften av posterna (premiärministern, 9 ministrar, 3 delegerade ministrar och 2 statssekreterare), inklusive 5 med dubbel LREM/TdP-anknytning. Bland de andra partierna finns det 1 minister från Territories de progrès (TdP) utan dubbel anknytning, 1 MoDem -minister, 1 delegerad minister från Horizons och 1 delegerad minister från Agir. Koalitionens övriga tre huvudpartier, nämligen En commun, Radikala partiet och Fédération progressiste, saknar poster. I regeringen ingår även 2 oberoende ministrar (1 minister och 1 statssekreterare), 5 oberoende vänster-ministrar (3 ministrar, 1 delegerad minister och 1 statssekreterare) och 2 ministrar från den oberoende högern.

Denna regering är den näst yngsta i den femte republiken, med en medelålder på 47,9 år (premiärministern inräknad). Endast regeringen Pompidou I, under Charles de Gaulles första mandatperiod som Frankrikes president, hade en lägre genomsnittsålder (47,6 år), efter regeringsombildningen 15 maj 1962.^[19]

Gabriel Attal, vid 33 års ålder, är den yngsta medlemmen i regeringen, medan Catherine Colonna, 66 år, är den äldsta. Regeringen har fyra trettioåringar, fjorton fyrtioåringar, sex femtioåringar och fyra sextioåringar.^[19]